Smickrande & skrämmande

Igår fick jag ett mail från en tjej i Karlstad som skulle öppna en butik och ville sälja mina smycken där. Självklart blev jag jätteglad och jätterädd. Visst vill jag att en schysst butik ska sälja mina grejer men det får inte bli för stort, jag måste hinna med både mentalt och fysiskt. Jag har ju ett annat jobb som ska skötas och snart inredningsstudierna också.

Hade det varit så enkelt som det är hos C där jag bara visar henne mina senaste alster och hon säger "jaaa vad fina, dom vill jag sälja" så hade jag inte tvekat, men tjejerna ville ha bilder, priser och leveranstider. Och jag jobbar ju på impuls. Känner jag för att pärla så pärlar jag, annars inte. Det ska vara en harmonisk tjej bakom trådarna, annars blir det inga fina grejer.

Erkänner att jag fick en skön kick av att bli tillfrågad och spinner gärna vidare på tanken, dock är det lite för stort för tillfället. Eller i alla fall så kändes det för stort, jag vet ju inte säkert ännu. Men att trängas med Hankypanky-underkläder är ingen liten grej va? :)

Återgår till pysselplatsen och återkommer nog med bilder ikväll, inspirationen är på topp idag!